Cacophis churchilli
Utseende
Cacophis churchilli Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Giftsnokar Elapidae |
Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
Släkte | Cacophis |
Art | Cacophis churchilli |
Vetenskapligt namn | |
§ Cacophis churchilli | |
Auktor | Wells & Wellington, 1985 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Cacophis churchilli[2] är en ormart som beskrevs av Wells och Wellington 1985. Cacophis churchilli ingår i släktet Cacophis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[3][4] Inga underarter finns listade.[3] Artepitetet i det vetenskapliga namnet hedrar Gregory Churchill som hittade holotypen.[4]
Arten förekommer vid kusten i nordöstra Queensland i Australien. Honor lägger ungefär fem ägg per tillfälle.[4] Habitatet utgörs av tropiska skogar, galleriskogar och buskskogar. Exemplaren är nattaktiva och gömmer sig på dagen i lövskiktet eller under träbitar.[1]
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Hoskin, C., Couper, P. & Amey, A. 2017 Cacophis churchilli . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 maj 2023.
- ^ Wells, R. W. and Wellington, C. R. (1985) A classification of the Amphibia and Reptilia of Australia., Australian Journal of Herpetology, Supplementary Series, (1):1-61.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/cacophis+churchilli/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c] Cacophis churchilli i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|